...

Jag har sagt godnatt till Isla, Tana och Clover för sista gången. Jag har gett dem min sista kram, pussat dem på kinden. Läst den sista sagan och sagt att jag älskar dem.

-

De kommer fortfarande sova när jag åker i morgon, men Alex och Will är uppe och säger hej då. Jag vet redan nu att den stunden inte kommer vara tårfri. Jag har så mycke jag vill säga till dem men som jag inte finner ord till.

Jag ska ge dem ett fotoalbum jag gjort med mina bilder på tjejerna under året jag vart här.

-

Varför är det så sorgsen? Jag ska ju äntligen hem, eller hur? Träffa alla där hemma som jag saknar så mycke att det knakar!

Men jag kommer sakna allt jag haft här, mitt liv, som just nu ligger i två väskor. Veta att Fredrica inte är ett litet sms bort kommer kännas otroligt konstigt, att inte får krama Johanna i evigheter, att inte få tjöta i timtals med Sol om allt!

Det är mitt liv, men inte längre.

.

.

.

Nu flyger jag hem